Golden retrievers är smarta och lojala och de är perfekta familjehundar. Med sitt milda temperament, sin blanka päls och sina charmiga leenden räknas de till en av de mest populära hundraserna i Amerika. Här får du lära dig mer om att leva med dessa människoälskande vovvar.
Golden retriever är en av de mest populära hundraserna i USA – på goda grunder. Med sitt vänliga och toleranta temperament är de perfekta familjehundar samtidigt som de är duktiga och intelligenta arbetshundar. Golden retrievern är en robust, mellanstor hund och som vuxen väger den cirka 25-35 kg. Livslängden är cirka 10-12 år. Hundarna är särskilt populära bland barnfamiljer, eftersom de är sociala, pålitliga, angelägna om att vara till lags och lätta att träna. Som valpar är de roliga och älskvärda, och dessa egenskaper består ofta upp i vuxen ålder tillsammans med deras typiska leende.
Golden retriever tillhör gruppen apporterande hundar. Den är en aktiv hund och den behöver minst en timmes motion per dag. De gör skäl för sitt namn (retriever betyder ”hämtare/apporterare”) och apporterar gärna nästan allt som kastas. Detta gör dem till utmärkta jaktkamrater och skickliga tjänstehundar. De älskar att äta, springa, umgås med sin ägare och deltar också gärna i lydnads- och agilitytävlingar.
Utseende
Vuxna golden retrieverhanar väger cirka 30-35 kg och tikarna väger cirka 25-30 kg. Färgen varierar från ljust guldfärgad eller gräddfärgad till mörkt guldfärgad eller guldfärgad. Deras kroppsbyggnad kan vara bred och kraftig eller mera slank och sportig. Enligt standarden ska en golden retriever röra sig med en jämn, kraftfull gång. Svansen är pälsbeklädd och svansföringen ska enligt raskännarna vara ”munter”.
Golden retrievers fäller ofta och mycket, så de kräver regelbunden borstning. Tack vare att de framavlades som jakt- och vattenfågelsapporterare på det skotska höglandet, är deras ytterpäls tät och vattenavvisande. De har också en mjuk underpäls. Deras päls kan variera i struktur från vågig till rak. Pälsen är extra kraftig och yvig på bröstet, baksidan av benen och på svansen.
Personlighet
Golden retrievers är i allmänhet social, lekfulla och milda i sitt temperament. De är också vänliga, intelligenta och tillgivna. Det speciella med golden retrievers är att de är perfekta familjehundar. Vad gäller mentaliteten är det svårt att hitta en hund som är mer kärleksfull, social och följsam. Tidigt i livet passar de perfekt för att leka med barn på bakgården. Som äldre är de flesta golden retrievers fogliga och lugna.
Golden retriever är framavlade för att vara arbetande apporterare. De har mycket energi och behöver gott om aktivering. De passar bäst för en ägare med aktiv livsstil och de trivs i ett hem där de har sällskap och någon att umgås med under hela dagen. De mår inte bra av att lämnas ensamma hemma; de älskar sina människor så mycket.
Tack vare att golden retrievers har framavlats för att arbeta med människor, är de angelägna om att göra sina ägare nöjda och de tycker om att ha ett arbete att utföra, som att hämta tidningen eller väcka barnen. Deras muntra sätt att uppträda gör att de ofta drar uppmärksamhet till sig när man rör sig utomhus – golden retrievers kommer bra överens med både främmande människor och hundar. Även om de inte anses vara lämpliga som vakthundar – de skulle antagligen vara mer benägna att visa en inbrottstjuv var godiset finns, än att jaga den på flykten – är golden retrievers utmärkta tjänstehundar. Detta tack vare sin lojalitet, intelligens och stabila temperament.
Behov
Golden retrievers behöver få bo inomhus tillsammans med de människor de älskar mest. De ser sig själva som familjemedlemmar och behöver bli behandlade som sådana. Lyckligtvis störs inte golden retrievers av att det är liv och rörelse omkring dem. Det gör att de går väl ihop med barn.
Golden retrievers trivs också bra ihop med andra husdjur. Med rätt tillvänjning och träning kan golden retrievers bli pålitliga kompisar till både hundar, katter, kaniner och andra djur. Golden retrievers trivs bra i en stor inhägnad trädgård. Om du inte har något stort utomhusutrymme eller om du bor i lägenhet, behöver du se till att ofta gå ut med din golden retriever.
Skötsel
Den som överväger att skaffa en golden retriever ska veta att han eller hon får en lojal följeslagare, men även en som fäller päls. Mycket päls. Ägarna behöver vänja sig med att ha massor av hundhår på kläder och möbler. Golden retrievern har en tjock, vattenavvisande päls bestående av två lager hår. De fäller måttligt på vintern och sommaren, och kraftigt på våren och hösten. Genom att borsta din golden retriever dagligen kan du dock förebygga tovor och ta bort en hel del lösa hår innan de täcker hela hemmet. Bad kan också hjälpa en del och rekommenderas ungefär en gång i månaden. Se bara till att hunden är helt torr innan du borstar pälsen.
Klorna behöver klippas ungefär en till två gånger i månaden. Ett tecken på att klorna behöver klippas är att du kan höra dem krafsa mot golvet. Tänderna ska borstas minst två till tre gånger i veckan. Det är också viktigt att kontrollera öronen. Golden retrievers får nämligen lätt problem med bakterier och svamp i öronen, eftersom öronen är vikta. Var observant på rodnad och dålig lukt. Torka ur ytterörat med en bomullstuss f*cktad med ett milt, pH-balanserat öronrengöringsmedel för att förebygga infektioner.
Motion är en viktig punkt på en golden retrievers dagsschema. Den behöver aktiv motion i minst en timme, och kan delas upp på flera olika promenader eller lekstunder under dagen. Golden retrievers kan följa med på långa löprundor, cykelturer, vandringar och simturer. De tycker också om jakt, fälttävlan och andra hundsporter såsom agility, lydnad och spårning.
En Golden retriever som inte får tillräckligt med motion, kommer sannolikt att utveckla problembeteenden, som till exempel att den gräver eller gnagar. Golden retrievers mår också bra av mental stimulans, som att lära sig trick eller leka med puss*lleksaker. Dessa aktiviteter kan dock aldrig ersätta fysisk aktivitet. Ta det lugnt med motion under de två första levnadsåren. Då är nämligen deras skelett och leder ännu inte färdigutvecklade. Vänta med långa, ansträngande löprundor och vandringar tills hunden är fullvuxen, och välj gräs framför betong som underlag.
Tidig socialisering och valpträningskurser är viktigt för golden retrievers. Valpar behöver exponeras för en mängd olika människor, platser och situationer för att att utvecklas till välanpassade unga individer.
Vid utfodring måste ägarna hjälpa sin golden retriever att begränsa sitt matintag; de har en tendens att bli överviktiga. Maten ska mätas upp och ges två gånger om dagen. Den ska inte stå framme hela tiden. Hundgodis ska ges med måtta. Om du är osäker på om din golden retriever är överviktig, kan du avgöra det genom att titta och känna på den. Titta först uppifrån på den. Du ska kunna se en tydlig midja. Placera sedan dina händer på ryggen, med tummarna längs ryggraden och övriga fingrar utspridda neråt och åt sidorna. Du ska kunna känna revbenen utan att behöva trycka hårt, men du ska inte kunna se dem. Om du inte kan känna revbenen, behöver den troligen mindre mat och mer motion. Tala med din veterinär om hur du bäst går tillväga.
Hälsa
Livslängden för en golden retriever är vanligtvis cirka 10-12 år. Rasen är generellt ganska frisk, men jämfört med andra hundar har de en något förhöjd risk för höftledsdysplasi och cancer.
Andra, inte särskilt vanliga, hälsoproblem är armbågsdysplasi, grå starr, progressiv retinal atrofi – det vill säga gradvis försämring av näthinnan – hypotyreos, gastrisk dilatation – volvolus (benämns även som uppblåsthet) och allergier. Man behöver kontrollera öronen ofta och tänderna behöver borstas regelbundet för optimal hälsa.
Historia
Dudley Marjoribanks, den första lorden av Tweedmouth, avlade fram golden retrievers i mitten och slu*tet av 1800-talet. Det har florerat ett rykte om att golden retrievers skulle härstamma från ryska fårhundar, men sanningen är att de föddes upp i de skotska högländerna.
Marjoribanks ägnade sig åt avelsarbete i 50 år för att skapa en idealisk jakthund eftersom han var en hängiven sjöfågeljägare. Tweedmouth ville ha en hund som passade det regniga klimatet och den karga terrängen i området, så han korsade sin ”gula retriever” med en numera utdöd ras, tweed water spaniel. Han ville också att hunden skulle vara en familjehund med stabilt temperament.
Första gången en golden retriever visades offentligt var på en brittisk hundutställning år 1908. Kennelklubben i England erkände officiellt golden retriever som en egen ras år 1911. Vid den tidpunkten klassificerades den som ”retriever – gul eller guldfärgad”. År 1920 ändrades rasnamnet officiellt till golden retriever. Rasen kom till USA, via Kanada, omkring 1910 och erkändes av American Kennel Club (amerikanska kennelklubben) år 1932.
Fakta
- Golden retriever räknas till en av de mest älskade hundraserna. Den blev populär på 1970-talet när president Gerald Ford hade en golden retriever som hette Liberty.
- Den mest kända golden retrievern på internet är för närvarande Tucker Budzyn. Han har mer än 3 miljoner följare på YouTube, Instagram och Facebook.
- Golden retrievers är vanligt förekommande på stora och små skärmar. De figurerar i tv och på film, bland annat i Full House, Homeward Bound, Air Bud-filmerna och Disneys Buddy-filmer.
- Golden retrievers älskar tennisbollar. Fråga den sexåriga golden retrievern Finley. Han är världsrekordhållare i Guinness rekordbok för att ha burit flest tennisbollar i munnen samtidigt. Han kan bära sex stycken!
